Bedömning av hot och våld i vårdnadsmål

Svea hovrätts dom i mål T 4878–07

Parterna hade tidigare varit gifta och hade fyra barn tillsammans. Efter föräldrarna separerade fick modern skyddat boende. Modern yrkande ensam vårdnad om barnen alternativt deras stadigvarande boende. Hon uppgav att parterna inte kan samarbeta rörande barnen och att fadern var olämplig som vårdnadshavare. Fadern yrkade för fortsatt gemensam vårdnad och anförde att det var han som bäst kunde tillgodose barnens behov. Vidare uppgav fadern att modern inte lät honom träffa barnen och att hon var olämplig som vårdnadshavare eftersom hon använder våld i sin uppfostran av barnen. Tingsrätten och hovrätten ansåg att modern var den som kunde tillgodose barnens behov och tillerkändes således ensam vårdnad om barnen. Faderns yrkande om umgänge avslogs på grund av modern och barnens rädsla för fadern och deras skyddade boende.

 

Svea hovrätts dom den 1 februari 2011 i mål T 4249–10

I tingsrätten förordnades ensam vårdnad om parternas gemensamma barn till modern och umgängesrätt till fadern. Modern överklagade domen och yrkade att fadern inte skulle få rätt till umgänge på grund av misstankar om kvinnofridskränkning och risk för att han förde barnen ur landet. Hovrätten ansåg att utredningen tydde på att barnen skulle fara illa av ett umgänge med fadern och, med beaktande av barnens bästa, biföll därför moderns yrkande.

 

Svea hovrätts dom den 20 juni 2012 i mål T 2100–12

Modern till parternas gemensamma dotter yrkade i hovrätten om ensam vårdnad. Flickan och modern bodde på skyddat boende utan möjlighet för fadern att kontakta dem. Tingsrätten fann att parternas samarbetsproblem inte var av sådan art att de inte kunde överkommas i framtiden. Moderns uppgifter om rädsla för fadern och om våld ansågs inte tillräckligt för att upplösa den gemensamma vårdnaden. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på grund av moderns rädsla för fadern. Hovrätten konstaterade att ord stod mot ord ifråga om förekomsten av våld och hot i relationen. Ändock ansåg hovrätten att de samarbetsproblem som förelåg mellan parterna, vilka var hänförliga till kvinnans stora rädsla för mannen, tog sig sådana uttryck att gemensam vårdnad inte kunde anses förenligt med barnets bästa. Modern tillerkändes ensam vårdnad.

 

Svea hovrätts dom den 31 januari 2013 i mål T 5713–12

I mål om vårdnad yrkade båda parter för ensam vårdnad om den gemensamma sonen. Fadern uppgav att kvinnan led av svår psykisk sjukdom och modern framhöll att mannen hade våldtagit henne. Enligt tingsrätten led inte kvinnan av psykisk sjukdom. Mannen hade dock uppvisat samarbetssvårigheter och oförmåga att förstå pojkens mående. Tingsrätten tillerkände modern ensam vårdnad. Hovrätten ansåg att ingen förälder var mer lämplig som vårdnadshavare men anförtrodde ensam vårdnad åt fadern eftersom pojken var mer hemmastadd i hans bostad och i förskolan hos sin far.

 

Göta hovrätts dom den 4 februari 2013 i mål T 16–12

Modern till parternas gemensamma barn ansågs av tingsrätten och socialtjänsten vara olämplig som vårdnadshavare. Trots detta tillerkändes hon vårdnaden om barnen. Fadern var också olämplig som vårdnadshavare på grund av att det fanns en hotbild mot barnen och modern som härrörde från fadern. Hovrätten konstaterade att föräldrarna saknade samarbetsförmåga och att det saknades förutsättningar för att överflytta vårdnaden till särskilt förordnade vårdnadshavare. På grund av kontinuitetsskäl och i enlighet med barnens bästa tillerkände även hovrätten, trots moderns brister, henne ensam vårdnad om barnen.

 

Göta hovrätts dom den 13 november 2013 i mål T 241–13

Modern och fadern till den gemensamma sonen yrkade i tingsrätten båda om ensam vårdnad. Fadern yrkade även rätt till umgänge med pojken. Modern bestred faderns yrkanden och anförde som grund att mannen blivit dömd för grov kvinnofridskränkning efter han hade misshandlat och hotat kvinnan. Tingsrätten och hovrätten ansåg att parterna inte kunde samarbeta kring barnet. Då barnet aldrig hade träffat sin far ansågs det inte förenligt med barnets bästa att överflytta vårdnaden. Vårdnaden tillerkändes modern. Med hänsyn till att modern och sonen levde med sekretesskyddade personuppgifter var det inte till barnets bästa att faderns yrkande om umgänge bifölls.

 

Göta hovrätts dom den 3 december 2013 i mål T 1221–13

Parterna hade tidigare varit gifta och hade en gemensam dotter. Modern yrkade i tingsrätten om ensam vårdnad. Fadern hade dömts till misshandel av kvinnan vid två tillfällen men risk för att det skulle ske igen ansågs inte föreligga. Tingsrätten beslutade att den gemensamma vårdnaden skulle bestå. Hovrätten bedömde parternas relation som konfliktfylld och med dålig kommunikation. Med ändring av tingsrätten dom förordnade hovrätten om ensam vårdnad för modern då barnet ansågs komma att påverkas negativt av den gemensamma vårdnaden.

 

Hovrättens för Västra Sverige dom den 9 januari 2014 i mål T 5225–12

Parterna i målet hade två barn tillsammans. Efter separationen mördade mannen kvinnans far och dömdes därefter till livstids fängelse. Fadern yrkade i tingsrätten om rätt till umgänge med döttrarna. Tingsrätten biföll faderns yrkande och förordnade om telefonkontakt och besök på anstalten. Domen överklagades och hovrätten lämnade faderns yrkande om umgänge utan bifall. Domstolen ansåg att fadern inte var olämplig som umgängesförälder men ansåg att flickorna var så unga att det hade svårt att överblicka konsekvenserna av sina val. Enligt domstolen fanns det även en konkret risk att moderns förmåga att ge barnen en fortsatt trygg och stabil tillvaro skulle påverkas negativt vid ett umgängesförordnande. Domen överklagades men HD meddelade inte prövningstillstånd i målet.

 

Hovrättens för Västra Sverige dom den 19 maj 2014 i mål T 3043–13

Modern till parternas gemensamma dotter yrkade i tingsrätten om ensam vårdnad. Fadern yrkade att vårdnaden skulle vara gemensam och att dottern skulle tillerkännas umgängesrätt med honom. Mannen var tidigare dömd för misshandel och grov kvinnofridskränkning av kvinnan. Tingsrätten anförde att parterna inte hade någon kontakt med varandra och att det var till barnets bästa att modern tillerkändes ensam vårdnad. Umgänge mellan dotter och far ansågs inte heller vara i enlighet med barnets bästa då umgänge innebar en risk för flickans hälsa. Mannens yrkande om umgänge lämnades utan bifall. Domen överklagades till hovrätten som gjorde samma bedömning som tingsrätten.

 

Hovrättens för Västra Sverige dom den 23 februari 2015 i mål T 3301–14

Parterna yrkade om ensam vårdnad i tingsrätten och båda uttryckte oro för att den gemensamma sonen utsattes för våld hos den andra föräldern. Parterna hade djupa konflikter som bedömdes inte vara övergående. Med hänsyn till kontinuitetsprincipen tillerkändes fadern ensam vårdnad. Modern överklagade domen till hovrätten. Domstolen ansåg bland annat att det våld som fadern anklagats för inte varit av allvarligare slag. Det fanns däremot en risk för att pojken utsattes för eller tvingades bevittna våld hos modern eftersom hennes nya partner tidigare var dömd för ett flertal våldsbrott. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

 

Göta hovrätts dom den 23 februari 2015 i mål T 1309–14

Efter parternas separation hade modern anförtrotts med ensam vårdnad om den gemensamma sonen. Modern uppgav att fadern hade misshandlat henne och pojken samt att han hade accepterat ett strafföreläggande för ringa misshandel av sin son. Fadern stämde modern vid tingsrätten och yrkade om ensam vårdnad och rätt till umgänge. Tingsrätten ogillade faderns yrkanden och han överklagade domen. Hovrätten gjorde en annan bedömning. Domstolen anförde att strafföreläggandet låg nästintill fyra år tillbaka i tiden och att fadern hade ett genuint intresse av umgänge med sonen. Eftersom det var förenligt med barnets bästa förordnade hovrätten om umgänge mellan fadern och sonen.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *