Praxis beträffande barns umgänge

NJA 1981 s. 753

I fråga om tolvårig flicka under moderns vårdnad ansågs det vara till barnets bästa att tillerkänna fadern umgängesrätt trots att barnet motsatt sig umgänge med fadern.

Parterna i målet hade en gemensam dotter som stod under moderns vårdnad efter äktenskapsskillnad. Tingsrätten tillerkände, mot moderns bestridande, fadern umgänge med dottern och hovrätten lämnade moderns överklagande utan bifall. Modern överklagande hovrättens beslut. Modern hade till stöd för sitt bestridande av att fadern medgetts tillfälle till umgänge med dottern åberopat främst att sådant umgänge skulle innebära en risk för flickans psykiska hälsa och strida mot hennes vilja. Av utredningen i målet framgick dock inte att det umgänge fadern yrkat skulle vara olämpligt för flickan på grund av hans personliga egenskaper eller förhållanden. Inte heller gav den utredning som förekom om dotterns person vid handen att risk för hennes psykiska hälsa skulle uppkomma av umgänget.

Dottern motsatte sig allt umgänge med fadern. Hennes inställning härvidlag syntes i väsentlig mån ha sin grund i påverkan från moderns sida. Flickan hade aldrig haft tillfälle att genom sammanträffade med fadern bilda sig en egen uppfattning om honom. Det ansågs möjligt att hon, om hon träffar fadern, skulle kunna ändra inställning i umgängesfrågan. Med hänsyn till att det i regel antas vara till barns bästa att barnet får umgås med båda föräldrarna ansågs flickans dåvarande inställning inte vara ett avgörande hinder för umgängesrätt i den begränsade omfattning som fadern yrkat. HD tillerkände således fadern det umgänge han yrkat.

 

NJA 1981 s. 1225

Modern hade inte tillerkänts rätt till umgänge med tioårig son, då det av utredningen framgick att sådant umgänge skulle kunna allvarligt skada sonens psykiska hälsa.

Parterna hade tillsammans en son som, efter äktenskapsskillnad, stod under moderns vårdnad. Fadern hade rätt till umgänge med pojken. I tingsrätten beslutades att vårdnaden skulle överflyttas till fadern och modern nekades umgänge. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut om vårdnad men tillerkände modern visst begränsat umgänge med sonen. Modern överklagade och yrkade att hon skulle anförtros vårdnaden medan fadern yrkade att modern inte skulle få rätt till umgänge eftersom det skulle vara till skada för pojken.

Enligt vittnesförhör med en överläkare och socialinspektör framkom att pojken hade en helt avvisande inställning till modern. Något umgänge mellan modern och pojken ansågs därför inte kunna komma till stånd utan att pojken tvingades därtill. Särskilt av överläkarens utsaga men även av utredningen i övrigt framgick klart att ett umgänge med modern skulle under sådana förhållanden kunna allvarligt skada pojkens psykiska hälsa. Det ansågs därför strida mot pojkens bästa att medge modern rätt till umgänge. HD tillerkände fadern vårdnaden om pojken och biföll faderns talan om umgänge.

 

NJA 1988 s. 559

Umgänge med barn; särskilt fråga om vardagsumgänge.

Parterna i målet hade en gemensam sjuårig dotter. Målet behandlade omfattningen av faderns umgänge med flickan. Tingsrätten tillerkände fadern umgänge med dottern var fjärde vecka fredag till fredag. Hovrätten ändrade tingsrättens beslut och förordnade att fadern skulle äga rätt till umgänge vartannat veckoslut från fredag till söndag.

HD anförde att ett avgörande om umgängets omfattning ska träffas med hänsyn till vad som är bäst för barnet och att prövningen ska företas under beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Vid prövningen av umgängesrättens omfattning hade HD att utgå från att det är en fördel för ett barn att umgås med den förälder som inte är vårdnadshavare. Det ansågs, som även socialstyrelsen uttalat, vara av värde om detta umgänge kunde utövas inte bara under semestrar och helger utan också under vardagen. HD anförde att vardagsumgänge ofta är svårt att åvägabringa på grund av till exempel föräldrarnas bostadsförhållanden och förvärvsarbete samt barnets skolgång. I målet var förutsättningarna för vardagsumgänge mycket goda och det saknades därmed anledning att inte tillerkänna fadern sådant umgänge. Övervägande skäl talade för att i målet välja socialstyrelsens förslag vilket skulle ge fadern umgängesrätt med förhållandevis korta mellanrum samtidigt som det innebar umgänge under regelbundet återkommande perioder omfattande flera vardagar.

HD tillerkände fadern umgängesrätt med dottern varannan vecka, ena gången från fredag till söndag och nästa gång från onsdag till måndag.

 

NJA 1995 s. 727

Begränsning i umgänge mellan fader och barn på grund bland annat av modern, vårdnadshavarens, oro för barnet.

Parterna i målet hade en gemensam son. I tingsrätten tillerkändes modern vårdnaden om pojken. Modern anförde att hon kände stor oro och rädsla för att fadern olovligen skulle komma att föra bort pojken. Tingsrätten fann att moderns farhågor inte kunde anses ogrundade och att det talade emot ett umgänge. Fadern fick rätt till umgänge med sonen varannan lördag under dagtid i närvaro av manlig kontaktperson. Båda parterna överklagade domen och hovrätten ansåg att det inte förelåg en sådan risk att pojken skulle bortföras att detta kunde utgöra hinder för umgänge utan kontaktperson. Hovrätten tillerkände fadern umgänge med sonen. Modern överklagade till HD.

Utredningen i HD gav vid handen att faderns kontakter med sonen varit begränsade under senare tid och att han hade haft vissa problem att sköta sonen när umgänge faktiskt kommit till stånd. Det ansågs vidare finnas en risk för att den oro som modern kände för ett umgänge mellan fadern och sonen utan kontaktperson skulle påverka henne och i sin tur sonen på ett sätt som var ogynnsamt för henne. HD fastställde därför tingsrätten dom avseende umgänge.

 

NJA 2003 s. 372

Begränsning i umgänge mellan barn och fader på grund av risk för att barnet far illa.

Parterna i målet hade tillsammans en dotter som stod under moderns vårdnad. Fadern yrkade i tingsrätten att vårdnaden skulle vara gemensam och att han skulle få rätt till umgänge med dottern.  Tingsrätten ogillade faderns yrkande anförde bland annat att alltför många omständigheter pekade på att flickan inte fick tillräcklig omvårdnad och trygghet hos fadern på grund av dennes oförutsägbara och irrationella beteende. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och tillerkände fadern umgänge med dottern varannan lördag i närvaro av en kontaktperson.

HD anförde att vad som, genom utredningen i målet, kommit fram om faderns personlighet talade för att det fanns en konkret risk för att flickan skulle kunna fara illa psykiskt vid ett umgänge med honom. Risken ansågs emellertid kunna motverkas genom att umgänget skedde i begränsad omfattning under medverkan av kontaktperson. Med hänsyn till flickans intresse av kontakt med sin far ansågs det vara till barnets bästa att hon fick umgås med fadern. HD fastställde hovrättens beslut.

 

Svea hovrätts dom i mål T 6086–07

Parternas barn hade berättat att fadern vid flera tillfällen druckit alkohol och varit våldsam. Fadern var dömd för brott mot barnens mor bland annat för våldtäkt och avtjänade ett treårigt fängelsestraff för rån. Modern hade ensam vårdnad om barnen och levde under skyddad identitet. I utredningen uppgav barnen att de inte ville ha umgänge med fadern och att de var rädda för att deras skyddade boende skulle avslöjas. Både tingsrätten och hovrätten lämnade faderns yrkade om umgänge utan bifall.

 

Svea hovrätts dom i mål T 2247–08

Modern till parternas gemensamma barn hade ensam vårdnad och bodde sedan äktenskapsskillnad på skyddat boende. Fadern, som inte träffat barnen på sex år, yrkade om umgänge med barnen. Fadern tillerkände fadern umgängesrätt. Modern överklagade till hovrätten som anförde att en av sönerna hade behov av behandling hos BUP för att han bevittnat faderns våld mot modern. Modern var fortfarande hotad av fadern och hade skyddat boende. Ett umgänge mellan fadern och barnen skulle avslöja moderns vistelseort även om umgänget skulle ske i närvaro av kontaktperson. Således var det inte till barnets bästa att umgås med sin far. Hovrätten lämnade faderns yrkande utan bifall.

 

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom i mål T 1883–06

I tingsrätten tillerkändes fadern ensam vårdnad om parternas gemensamma dotter på grund av moderns bristande omsorgsförmåga då vapen och narkotika funnits i moderns lägenhet. Modern hade kommit för sent till umgängestillfällena och träffat dottern på egen hand i strid med det av tingsrätten förordnade umgänget. Hon satte inte flickans bästa främst och hovrätten ansåg att umgänge inte skulle ske utan kontaktperson.

 

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom i mål T 2776–06

Modern till parternas gemensamma barn yrkade i tingsrätten om ensam vårdnad. Fadern ville ha gemensam vårdnad och rätt till umgänge. Modern accepterade umgänge med kontaktperson. Tingsrätten förordnade om umgänge med kontaktperson. Hovrätten anförde att modern kände sig kränkt av fadern och hon hade påverkat barnets syn av fadern. Eftersom det framkom att flickan var rädd för fadern förordnade hovrätten om umgänge med kontaktperson för att flickan skulle känna sig trygg.

 

Svea hovrätts dom i mål T 4141–09

I tingsrätten yrkade fadern till parternas gemensamma barn rätt till umgänge medan modern bestred och yrkade för ensam vårdnad om flickan. Modern uppgav att fadern utsatt barnet för sexuella övergrepp vilket även flickan hade berättat för ett flertal personer. Förundersökningen hade lagts ner eftersom brott inte kunde styrkas. Tingsrätten förordnade om gemensam vårdnad eftersom modern antogs inskränka umgänget mellan fadern och barnet ytterligare vid ensam vårdnad. De var utrett att fadern inte skulle anförtros ensam vårdnad. Hovrätten fann att det inte förelåg tillräcklig utredning för att påstå att det förelåg risk att flickan skulle utsättas för sexuella övergrepp av fadern. Flickan ansågs dock vara så pass rädd för sin far att umgänge mellan dem inte skulle fungera. Modern antogs även i framtiden verka för umgänge mellan dotter och far vilket låg till grund för bedömningen. Hovrätten anförtrodde ensam vårdnad till modern och förordnade inte om umgänge mellan fadern och barnet.

 

Svea hovrätts dom i mål T 2775–10

Parterna hade ett gemensamt barn som modern yrkade ensam vårdnad om medan fadern yrkade om umgängesrätt. Kvinnan bestred och anförde att mannen hade ett mångårigt missbruk av amfetamin och GHD. Tingsrätten ansåg att det inte var uteslutet att fadern fortfarande använde missbruk och förordnade om umgänge med kontaktperson. Hovrätten ändrade domen med anledning av att det inte var visat att mannan använt narkotika på två år. Fadern tillerkändes utökat umgänge.

 

Svea hovrätt dom i mål T 603–11

Dottern som vid hovrättens prövning var elva år hade skiljts från modern när hon var fem månader gammal. Flickans far mördades i Albanien några dagar innan barnet föddes och hon hade stannat kvar hos faderns släkt. Modern yrkade om umgängesrätt. Dottern visade stark ovilja att träffa modern eftersom hon ansåg att modern stod på samma sida som de personer som mördade hennes far. Flickan ansågs vara starkt påverkad av sin omgivning och det var angeläget att hon så snart som möjligt åter fick kontakt med modern som tillerkändes umgänge.

 

Göta hovrätts dom den 10 juni 2011 i mål T 3172–10

Modern var bosatt i Sverige och fadern i Danmark. Fadern saknade uppehållstillstånd i Sverige. Fadern tillerkändes umgänge enligt sitt yrkande eftersom saknaden av uppehållstillstånd inte utgjorde något absolut hinder för honom att uppehålla sig i landet.

 

Hovrättens för Västra Sverige dom den 5 juli 2011 i mål T 4705–10

På grund av faderns tidigare narkotikamissbruk och kriminalitet hade kontakten mellan far och son varit sporadisk. Tingsrätten ansåg att det inte fanns någon konkret risk att pojken skulle fara illa vid umgänge med fadern och tillerkände fadern umgängesrätt. Hovrätten ansåg dock att det inte kunde vara förenligt med barnets bästa att förordna om umgänge.

 

Svea hovrätts dom den 20 januari 2012 i mål T 4428–11

Fadern till parternas gemensamma dotter hade dömts för fridskränkning av sin brorson. Tingsrätten och hovrätten ansåg att det faktum att fadern dömts för brottet inte uteslöt ett umgänge med dottern. Flickan hade dock uttryckt en ovilja att träffa fadern vilket beaktades när domstolarna inte förordnade om umgänge.

 

Hovrättens för Västra Sverige dom den 21 maj 2012 i mål T 4049–11

Två kvinnor som tidigare levt i partnerskap hade en gemensam dotter. I tingsrätten hade den biologiska modern tillerkänts umgängesrätt medan den andra modern anförtrotts ensam vårdnad. Den biologiska modern hade tidigare motverkat umgänge mellan dottern och den andra modern. Det förelåg även risk för att den biologiska modern skulle undanhålla flickan från den andra modern och motverka att dottern lämnades tillbaka till vårdnadshavaren. Med beaktande av att barns behov av båda föräldrarna förordnade hovrätten om begränsat umgänge för den biologiska modern.

 

Svea hovrätts dom den 26 juni 2012 i mål T 9621–11

Fadern yrkade i tingsrätten om umgängesrätt med dottern. Efter parternas separation hade modern flyttat och fått hemlig adress. I utredningen framgick att en psykolog hade upplevt flickan som traumatiserad och hon berättade om övergrepp från fadern. Mot bakgrund av detta fann tingsrätten att det med hänsyn till dotterns nuvarande tillstånd fanns en överhängande risk att hon skulle försämras vid umgänge med fadern och lämnade hans yrkande utan bifall. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

 

Hovrättens för Västra Sverige dom den 15 oktober 2012 i mål T 2817–12

Hovrätten ändrade tingsrättens dom gällande rätt till umgänge. Parterna hade en gemensam elvaårig dotter som stod under faderns ensamma vårdnad. Modern hade involverat flickan i parternas konflikt vilket skapat lojalitetskonflikt för flickan. Utredningen tydde på att modern hade ett pågående missbruk och ifrågasatte om hon kunde erbjuda dottern umgänge under bra och trygga förhållanden. Modern talan om umgängesrätt ogillades.

 

Hovrätten för Nedre Norrlands dom den 19 oktober 2012 i mål T 1008–11

Fadern hade tidigare dömts för flera allvarliga våldsbrott mot bland annat modern och hennes nya make hade dömts för försök till dråp mot fadern. De gemensamma barnen bodde på familjehem. Ett av barnen hade uttryckt rädsla för fadern och tingsrätten ansåg att umgänge med fadern inte var förenligt med barnens bästa. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

 

Svea hovrätts dom den 23 november 2012 i mål T 6867–12

Modern hade ensam vårdnad om parternas gemensamma dotter. Flickan placerades i familjehem med stöd av LVU på grund av moderns psykiska sjukdom och svåra konflikter med hennes sambo. Tingsrätten och hovrätten ansåg att umgänge inte kunde fastställes så länge modern var instabil.

 

Svea hovrätts dom den 22 mars 2013 i mål T 6993–12

Modern till parternas gemensamma barn tillerkändes ensam vårdnad i tingsrätten medan fadern fick rätt till umgänge. I hovrätten anförde modern att det inte var till barnens bästa att ha umgänge med sin far då han tidigare var dömd för misshandel av moden och förundersökning pågick om hot mot modern och barnen. Hovrätten ansåg att ett påtvingat umgänge skulle skada barnen. Till följd därav fastställde hovrätten inte umgänge.

 

Svea hovrätts dom den 16 april 2013 i mål T 9696–12

Genom dom förordnade tingsrätten om umgänge mellan far och barn. Mannen hade tidigare dömts för misshandel av barnens mor och den äldre dottern. Domen överklagades till hovrätten som konstaterade att fadern inte haft kontakt med barnen sedan misshandeln och att de inte ville träffa honom. Hovrätten ansåg att det inte var till barnens bästa att ha umgänge med fadern eftersom det riskerade att barnen for illa.

 

Göta hovrätts dom den 6 maj 2013 i mål T 91–13

En elvaårig flicka hade först när hon var nio år fått veta vem hennes biologiska fader var och hade således ingen relation till honom. Flickan hade en negativ bild av fadern men ansågs påverkad av modern och hennes styvfar. Utredningen visade att flickan var nyfiken om fadern som bedömdes vara lämplig som umgängesförälder. Därför ansågs det vara till barnets bästa att ha rätt till umgänge med fadern. Hovrätten förordnade om umgänge med umgängesstöd.

 

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 3 juni 2013 i mål T 2774–12

Tingsrätten beslutade att fadern till parternas gemensamma barn endast skulle tillåtas övervakat umgänge. Flickan hade uttryckt rädsla för sin far och han hade tidigare varit misstänkt för sexuella övergrepp mot barnet. Hovrätten fann, med anledning av att det förelåg risk att flickan skulle fara illa vid umgänge med fadern, att umgänget skulle upphävas.

 

Svea hovrätts dom den 26 juni 2013 i mål T 10464–12

I tingsrätten bifölls faderns yrkande om umgänge med parternas barn. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och lämnade yrkandet utan bifall. Rätten konstaterade att samtliga förundersökningar mot fadern angående sexuella övergrepp mot barnen hade lagts ner och att det inte förelåg risk att barnen for illa vid umgänge med fadern. På grund av barnens ålder och mognad tog hovrätten emellertid hänsyn till att de mått dåligt, var rädda för sin far och inte ville träffa honom. Domstolen bedömde därför att ett umgänge med fadern riskerade att allvarligt skada barnens psykiska hälsa.

 

Svea hovrätts dom den 5 september 2013 i mål T 2711–13

Fadern till en nioårig flicka yrkade att dottern skulle ha rätt till umgänge med honom. Modern, som barnet bodde hos, bestred yrkandet och anförde att flickan var rädd för sin far. Tingsrätten bedömde flickans rädsla som påverkad av moderns negativa inställning till fadern. Umgänge med umgängesstöd beslutades av tingsrätten och hovrätten fastställde domen.

 

Göta hovrätts dom den 28 oktober 2013 i mål T 983–13

Fadern hade dömts för grov kvinnofridskränkning av modern. Deras dotter uppgav att hon inte kände sig trygg med fadern. Hovrätten ansåg att utredningen visade att det förelåg en konkret risk att flickan skulle ta psykiskt illa vid ett umgänge med fadern. Hovrätten lämnade således faderns yrkande om umgänge utan bifall.

 

Svea hovrätts dom den 11 november 2013 i mål T 2740–13

Parterna hade två gemensamma barn, tretton och elva år gamla. Tingsrätten förordnade om gemensam vårdnad varav fadern var boendeförälder och modern umgängesförälder. Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning av vårdnadsfrågan men beslutade att det inte skulle föreligga något umgänge mellan trettonåringen och modern. Det äldre barnet hade flera gånger uttryckt tveksamhet inför umgänge med modern som tidigare lidit av alkoholmissbruk. Trettonåringen hade visat tecken på dålig psykisk hälsa och det ansågs inte vara till barnets bästa att ha umgänge med modern.

 

Göta hovrätts dom den 6 mars 2014 i mål T 2626–13

Efter avbrutet umgänge hade fadern på nytt yrkat om umgängesrätt. Orsaken till att umgänget avslutats var att modern hade anmält fadern för övergrepp mot sonen. Förundersökningen lades ner och hovrätten ansåg att fadern var mån om en god relation med pojken och att det saknades fog för att sonen skulle fara illa av umgänge. Fadern tillerkändes umgängesrätt med umgängesstöd eftersom det var förenligt med sonens bästa.

 

Svea hovrätts dom den 1 april 2014 i mål 3500–13

Fadern till parternas barn tillerkändes umgängesrätt i tingsrätten. Hovrätten ändrade tingsrätten dom och anförde att den tolvåriga sonen, som var diagnostiserad med kraftig ADHD, hade börjat må sämre efter tingsrättens dom. Föräldrarnas konflikt och umgänget med fadern bedömdes påverka pojken starkt negativt. Hovrätten upplöste umgänget mellan fadern och pojken.

 

Svea hovrätts dom den 14 maj 2014 i mål T 157–14

Modern till parternas barn hade i en tidigare hovrättsdom erhållit ensam vårdnad om sonen och väckte talan om minskat umgänge för fadern i tingsrätten. Modern anförde att pojken berättat för henne att fadern behandlade honom illa. Tingsrätten fann inte skäl att bifalla moderns yrkande eftersom moderns påstående om illa behandling saknade tillräckligt stöd i utredningen. Hovrätten konstaterade att pojken var rädd för sin far och kände sig stressad över att träffa honom. Det ansågs vara mest förenligt med barnets bästa att inte förordna om umgänge med fadern.

 

Hovrättens för Nedre Norrland dom den 27 maj 2014 i mål T 48–14

Parterna hade en elvaårig son. I mål om vårdnad och umgänge yrkande fadern rätt till umgänge med pojken. På grund av pojkens ålder ansåg tingsrätten att hans vilja skulle ha ett relativt begränsat inflytande i vårdnadsfrågan. Däremot menade rätten att en pojke i hans ålder ändå inte borde kunna tvingas till umgänge, då det var utrett att han visade mycket stor motvilja att träffa pappan. Således ansågs det inte vara till barnets bästa att förordna om umgänge. Tingsrätten och hovrätten ogillade faderns yrkande.

 

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 18 december 2014 i mål T 915–14

Tingsrätten och hovrätten förpliktade modern, som var boendeförälder, att dels medverka till att pass utfärdades för parternas son och att i god tid inför förestående umgängestillfällen då utlandsresor var planerade att utlämna pass till fadern på hans begäran.

 

Svea hovrätts dom den 26 mars 2015 i mål T 10112–14

Fadern till parternas sexåriga son var dömd för allvarlig brottslighet, bland annat fler än tio fall av narkotikabrott, våldtäkt, misshandel och grov kvinnofridskränkning. Sonen hade utsatts för sexuella övergrepp och våld av fadern. Pojken led av posttraumatisk stress och var i behov av barnpsykiatrisk behandling. Det fanns således en konkret risk att pojken skulle fara illa vid umgänge med fadern. Hovrätten beslutade att umgänge mellan far och son inte skulle föreligga.

 

Svea hovrätts dom den 31 mars 2015 i mål T 6290–14

Modern motsatte sig umgänge mellan parternas son och fadern. Hon påstod att mannen hade slagit henne samt att hon och barnen som bodde på skyddat boende riskerades att röjas om barnen skulle umgås med fadern. Hovrätten konstaterade att det inte förelåg risk att fadern skulle skada barnen och förordnade således om umgänge mellan dem.

 

Svea hovrätts dom den 1 april 2015 i mål T 7142–14

I likhet med tingsrätten ansåg hovrätten att det fanns omständigheter som talade för att det inte var förenligt med parternas sons bästa att fastställa ett umgänge mellan honom och fadern. Fadern hade inte respekterat umgängestider eller låtit modern kontakta sonen när han var med fadern. Det ansågs således inte vara till barnets bästa att ha umgänge med fadern.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *