Gemensam eller ensam vårdnad?
Avgörande är som regel föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet.
Det är till nackdel för barnet om en förälder genomgående och för att obstruera motsätter sig den andra förälderns initiativ. Om föräldrarna saknar vilja och förmåga att sätta barnets bästa före den egna konflikten, färgar detta omvårdnaden om barnet. Gemensam vårdnad bör i sådana fall inte få användas som ett medel för att ”tvinga” föräldrarna att samarbeta. Gemensam vårdnad kan alltså vara oförenlig med barnets bästa även om konflikten mellan föräldrarna inte kan sägas vara så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta.
Vad som är barnets bästa bör i varje enskilt fall bestämmas utifrån en bedömning av de individuella förhållandena, och någon presumtion för eller mot gemensam vårdnad bör inte gälla. Att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja ska användas med stor försiktighet och lyhördhet.
Omständigheter som har betydelse vid bedömningen av vårdnaden är förmågan att ta gemensamt ansvar som föräldrar för barnet, samarbetssvårigheter, bristande föräldraförmåga, våld och hot mot föräldern eller barn, förälder som motarbetar umgänge, förälders missbruk, barnets inställning, psykisk ohälsa, kontinuitetsprincipen, sexuella övergrepp samt risk för bortförande av barnet.
I ett fall där en förälder utsätter barnet eller någon annan i familjen för våld, övergrepp eller annan kränkande behandling är det som regel bäst för barnet att den föräldern inte får någon del i vårdnaden.
