Att barn far illa i samband med separationer är inget nytt. Men under de senaste åren har ett allt tydligare fenomen fått fäste även i Sverige: föräldraalienation. Det innebär att ett barn, som tidigare haft en nära relation till en förälder, börjar ta avstånd från den – utan sakliga skäl. Ofta sker det efter direkt eller indirekt påverkan från den andra föräldern.
En form av psykisk barnmisshandel
Föräldraalienation kan beskrivas som en form av psykisk misshandel. Barnen lär sig att hata en del av sitt eget ursprung, vilket kan få långvariga konsekvenser för självkänsla, relationer och psykisk hälsa. En del riskerar depression, ångest, svårigheter i nära relationer – eller i värsta fall självmordsbenägenhet.
Vad säger lagen?
Föräldrabalken slår fast att barn har rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Domstolarna ska också särskilt väga in risken för att ett barn far illa, barnets behov av kontakt med båda föräldrarna och barnets vilja. Problemet är att just barnets vilja ibland kan vara starkt påverkad.
Här hamnar domstolarna ofta i ett dilemma: ska barnets uttryckta vilja följas, även om det finns tecken på påverkan, eller ska domstolen prioritera barnets långsiktiga behov av båda föräldrarna?
Rättspraxis – olika domstolslösningar
Genomgången av svenska rättsfall visar att domstolarna inte alltid hanterar frågan enhetligt.
-
NJA 1992 s. 666: Här hade en förälder hindrat barnets umgänge med den andra. Barnet sade uttryckligen att det inte ville träffa den andre föräldern. Trots misstanke om påverkan fick den saboterande föräldern ensam vårdnad, med hänvisning till kontinuitetsprincipen. Barnets vilja ansågs inte genuin, men domstolen lät barnet stanna kvar i den invanda miljön.
-
NJA 1995 s. 398: Ett 13-årigt barn tog starkt avstånd från sin mamma. Tingsrätten och hovrätten ansåg att barnet var påverkat av pappan, men Högsta domstolen gav ändå pappan ensam vårdnad eftersom barnets vilja vägde tyngre än risken att tvinga fram umgänge. Domen visar hur barnets uttalade vilja ibland blir avgörande – även om det finns tecken på alienation.
-
Svea hovrätt T 1892-18: Barn på 10 och 15 år hade uttryckt motvilja mot att träffa sin pappa. Hovrätten konstaterade att viljan inte framstod som genuin utan som påverkad och beslutade därför om fortsatt umgänge. Här satte rätten barnets rätt till båda föräldrarna före det uttryckta avståndstagandet.
-
Hovrätten över Skåne och Blekinge T 1184-16: Två barn, 9 och 11 år, hade bott med mamman och vägrade träffa pappan. Rätten fann att barnens vilja inte kunde anses genuin eftersom mamman aktivt motverkat kontakten. Trots barnens uttryckliga motstånd flyttades vårdnaden över till pappan. Detta är ett tydligt exempel på att domstolar kan agera kraftfullt mot alienation när bevisningen är stark.
-
Göta hovrätt T 2935-17: Två barn på 11 och 14 år hade starkt tagit parti för sin boendeförälder. Vårdnadsutredningen pekade på påverkan och bedömde att boendeföräldern var olämplig. Trots detta fick denne ändå ensam vårdnad – återigen med hänvisning till kontinuitetsprincipen.
Sammantaget visar rättsfallen att domstolar ibland låter kontinuiteten väga tyngre än risken för fortsatt alienation, medan andra domstolar vågar flytta över vårdnaden till den utmanövrerade föräldern för att skydda barnets långsiktiga rätt till båda.
Politikens röst
Även politiken har uppmärksammat problemet. I en riksdagsmotion har det föreslagits att föräldraalienation ska kriminaliseras på liknande sätt som i vissa andra länder. Där framhålls att barn som skiljs från en förälder utan sakliga skäl riskerar allvarlig psykisk skada, och att socialtjänst och domstolar måste få bättre verktyg för att upptäcka och agera.
Professionellas erfarenheter
Svenska experter inom socialtjänst, BUP och domstolar vittnar om att de ofta saknar redskap. Domare konstaterar att lagens skydd finns – men används för försiktigt. Familjerättssocionomer beskriver barn som går in i lojalitetskonflikter och förlorar sig själva i föräldrarnas kamp. Advokater pekar på behovet av specialistteam som kan hjälpa domstolen att skilja mellan berättigad vägran och otillbörlig påverkan.
Vägen framåt
Föräldraalienation är inte en “konflikt mellan vuxna” – det är ett barnskyddsproblem. Om Sverige ska leva upp till barnkonventionen krävs:
-
att socialtjänsten får utbildning i att identifiera alienation,
-
att domstolar använder de verktyg som redan finns i lagen, inklusive vårdnadsöverflyttning och vite,
-
att barns vilja bedöms med insikten att den kan vara påverkad,
-
och att samhället markerar tydligt: Barn har rätt till båda sina föräldrar.