Att genomgå en vårdnadstvist är en av de mest påfrestande processer en förälder kan vara med om. Tingsrätten ska fatta beslut om vårdnad, boende och umgänge – frågor som kan påverka barnets och föräldrarnas liv under många år.
Ett av de viktigaste underlagen i processen är ofta den utredning som kommunens familjerätt genomför. Men hur stor betydelse får utredarens förslag i praktiken? Följer tingsrätten nästan alltid rekommendationen?
Det finns svensk statistik om detta, men siffrorna måste användas med viss försiktighet.
Den statliga undersökningen: 78 procent
I den statliga utredningen Vårdnad – Boende – Umgänge. Barnets bästa, föräldrars ansvar granskades domar i mål om vårdnad, boende och umgänge.
I 134 domar framgick det att utredaren hade lämnat en rekommendation till domstolen, antingen i vårdnadsutredningen eller vid ett vittnesförhör. Tingsrättens avgörande överensstämde med rekommendationen i 104 av fallen.
Det motsvarar 78 procent.
I en annan del av samma statliga utredning studerades avgörandena utifrån de berörda barnen. För 63 barn hade utredaren lämnat ett förslag om vårdnad, boende eller umgänge. Tingsrätten följde förslaget helt eller delvis beträffande 52 barn.
Det motsvarar 83 procent.
Undersökningen ger alltså stöd för slutsatsen att tingsrätten i en stor majoritet av de granskade fallen kom fram till ett resultat som helt eller delvis överensstämde med familjerättens rekommendation.
Är det korrekt att säga 80–90 procent?
Det är rimligt att sammanfatta den äldre statliga undersökningen med att tingsrätten följde rekommendationen i ungefär åtta av tio fall.
Däremot bör man vara försiktig med att skriva att domstolarna generellt följer vårdnadsutredningen i 80–90 procent av dagens mål. Den undersökning som ger de tydligaste siffrorna publicerades 2005 och byggde huvudsakligen på utredningar från åren 2000–2002.
Siffrorna är därför inte en aktuell nationell mätning av hur landets tingsrätter dömer i dag.
Dessutom räknades det i en del av undersökningen som överensstämmelse även när domstolen följde rekommendationen endast delvis. Statistiken visar alltså inte att tingsrätten okritiskt eller ordagrant följde familjerättens förslag i samtliga dessa fall.
Den mest rättvisande formuleringen är därför:
En äldre statlig undersökning visade att tingsrättens avgörande helt eller delvis överensstämde med familjerättens rekommendation i omkring åtta av tio granskade fall.
Finns det nyare statistik?
Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, publicerar årlig officiell statistik om den kommunala familjerätten.
Under 2024 ingick totalt 5 944 barn i åldern 0–17 år i utredningar om vårdnad, boende eller umgänge. Statistiken visar alltså att vårdnadsutredningar berör ett betydande antal barn varje år.
Den löpande statistiken redovisar bland annat:
- hur många barn som berörs av utredningar,
- hur många barn som omfattas av upplysningar till domstol,
- samarbetssamtal,
- avtal om vårdnad, boende och umgänge, samt
- beslut om umgängesstöd.
Den visar däremot inte hur ofta tingsrättens slutliga dom överensstämmer med familjerättens rekommendation. Det saknas därför, såvitt framgår av den publicerade officiella statistiken, en aktuell nationell procentsiffra som motsvarar undersökningen från 2005.
Varför får vårdnadsutredningen så stor betydelse?
En vårdnadsutredning kan ge domstolen ett underlag som är svårt att få fram enbart under huvudförhandlingen.
Utredaren kan bland annat:
- samtala med båda föräldrarna,
- träffa och samtala med barnet,
- inhämta uppgifter från förskola eller skola,
- ta del av uppgifter från socialtjänsten och andra berörda verksamheter,
- bedöma föräldrarnas omsorgsförmåga och samarbetsförmåga,
- analysera eventuella risker för barnet, samt
- lämna ett motiverat förslag till beslut.
Sveriges Domstolar beskriver att socialnämndens utredning ska belysa barnets och föräldrarnas förhållanden, att referenspersoner kan höras och att ett motiverat förslag lämnas till domstolen. Därefter hålls huvudförhandling, där föräldrar och vittnen kan höras och skriftlig bevisning läggas fram.
Regeringen har också uttalat att vårdnadsutredarens bedömning och slutsatser är av stor betydelse och att rekommendationen bör vara tydlig och väl motiverad. Samtidigt har det konstaterats att utredningarnas kvalitet kan vara ojämn.
Är tingsrätten bunden av rekommendationen?
Nej. Tingsrätten är aldrig juridiskt bunden av familjerättens förslag.
Mål om vårdnad, boende och umgänge är indispositiva. Det innebär att domstolen har ett eget ansvar för att se till att frågorna blir tillräckligt utredda. Vårdnadsutredningen är ett viktigt beslutsunderlag, men det är domstolen som ska göra den slutliga och självständiga bedömningen av vad som är bäst för barnet.
Domstolen ska väga samman:
- vårdnadsutredningen,
- föräldrarnas uppgifter,
- vittnesförhör,
- skriftlig bevisning,
- barnets åsikter utifrån ålder och mognad,
- eventuella risker för att barnet far illa, samt
- sådant som har inträffat efter att utredningen avslutades.
När går tingsrätten emot utredningen?
I den statliga undersökningen framgick att domstolen i vissa fall valde en annan lösning därför att utredarens förslag inte längre motsvarade föräldrarnas yrkanden eller därför att nya omständigheter hade inträffat efter att utredningen lämnades till tingsrätten.
Domstolen kan även ha skäl att frångå rekommendationen när:
- Förhållandena har förändrats.
Umgänget kan ha börjat fungera bättre eller sämre, en förälder kan ha flyttat eller nya konflikter och risker kan ha uppstått. - Ny bevisning läggs fram.
Förhör, journaler, meddelanden eller myndighetshandlingar kan ge en annan bild än den som utredaren hade tillgång till. - Utredningen har konkreta brister.
Relevanta uppgifter kan ha utelämnats, riskbedömningen kan vara otillräcklig eller slutsatsen kan sakna stöd i det redovisade materialet. - Barnets inställning har blivit tydligare.
Barnets åsikter ska tillmätas betydelse utifrån barnets ålder och mognad. En förändrad eller tydligare inställning kan därför påverka avgörandet.
Hur bemöter man en negativ vårdnadsutredning?
En vårdnadsutredning som går emot en förälder innebär inte att målet redan är avgjort. Statistiken visar trots allt att domstolen inte följde rekommendationen i samtliga fall.
Det räcker emellertid sällan att framföra allmän kritik mot familjerätten. Den som vill att domstolen ska göra en annan bedömning behöver normalt konkretisera:
- vilka sakuppgifter som är felaktiga,
- vilka relevanta omständigheter som har utelämnats,
- om slutsatsen verkligen har stöd i utredningsmaterialet,
- vilka nya omständigheter som har inträffat, och
- varför en annan lösning är bättre för barnet.
Invändningarna bör alltså riktas mot utredningens innehåll, metod och slutsatser – inte mot utredarna som personer.
Slutsats
Det finns statistiskt stöd för att vårdnadsutredningen ofta får stor betydelse. Den statliga undersökningen visade att tingsrätten följde utredarens rekommendation helt eller delvis i ungefär 78–83 procent av de granskade fallen.
Siffrorna är emellertid äldre och ska inte framställas som aktuell årsstatistik. Det mest korrekta är därför att säga att en äldre statlig undersökning visade överensstämmelse i omkring åtta av tio fall.
Vårdnadsutredningen kan vara ett mycket tungt beslutsunderlag, men den är inte en dom. Tingsrätten har alltid det slutliga ansvaret och ska bedöma vad som är bäst för barnet utifrån samtliga aktuella omständigheter.