I svensk rätt talas ofta om att vårdnadsfrågor ska avgöras utifrån barnets bästa. Men vad betyder det egentligen?
Bakom orden döljer sig en värdering – en uppfattning om vad som är gott, rätt och skyddsvärt.
Den framstående rättsfilosofen Nils Jareborg menade att rättens kärna inte ligger i paragraferna, utan i de värderingar som ger normerna mening. Lagen är inte bara en ordning av regler – den uttrycker också samhällets moraliska kompass.
I en vårdnadstvist blir detta särskilt tydligt.
Rätten måste väga mellan två konkurrerande värden: barnets rätt till båda sina föräldrar – och barnets rätt till trygghet.
I många fall där en mamma söker ensam vårdnad står dessa värden mot varandra. Det handlar sällan om vem som är “bäst”, utan om vem som faktiskt kan skapa en stabil, trygg och förutsägbar vardag för barnet.
Att åberopa värderingar i rätten är inte att “moralpredika” – det är att förklara varför en viss lösning är rättvis.
När en mamma begär ensam vårdnad är det därför legitimt att tala om ansvar, omsorg, tillit och trygghet – begrepp som också är rättsligt relevanta, eftersom de uttrycker det värde barnets bästa vilar på.