Samarbetsproblem i vårdnadsmål

Svea hovrätts dom i mål T 7779–05

Parterna hade tidigare varit gifta och tvistade om barnets boende och umgänge. I tingsrätten yrkade modern ensam vårdnad och fadern ville fortsätta den gemensamma vårdnaden men erhålla mer umgänge med barnet. Föräldrarna var av olika trosuppfattningar och motarbetade varandra. Vårdnadsutredningen föreslog gemensam vårdnad eftersom det annars fanns risk för att fadern helt skulle utestängas från barnets liv. Tingsrätten och hovrätten kom fram till att gemensam vårdnad var det bästa alternativet. Konflikten mellan föräldrarna var djupgående och deras samarbete obefintligt. Parterna hade dock kunnat enas i vissa större frågor som barnets pass, skolgång och samtalsbehandling.

 

Svea hovrätts dom i mål T 9238–07

I målet hade en femtonårig pojke stått under sin moders vårdnad hela sitt liv. Fadern yrkade i tingsrätten för gemensam vårdnad vilket sonen motsatte sig. Parternas problem rörde pojkens skolgång. Tingsrätten beslutade om gemensam vårdnad på grund av att parternas samarbetsproblem inte var så allvarliga att de omöjliggjorde gemensam vårdnad. Hovrätten ansåg dock att parterna hade betydande samarbetsproblem speciellt gällande pojkens skolgång och tillerkände modern ensam vårdnad.

 

Svea hovrätts dom i mål T 8669–07

Parterna var tidigare gifta och hade två gemensamma barn. Föräldrarna kunde inte samarbeta, saknade tillit till varandra och kunde inte samarbeta rörande barnen. Båda parterna försvårade umgänget. Modern bedömdes brista i struktur och vuxenansvar samt brista i ansvar vid överlämning av barnen till fadern. Fadern hade polisanmälts av modern för misshandel av barnen. Tingsrätten och hovrätten tillerkände fadern ensam vårdnad på grund av kontinuiteten i boendet hos fadern. Domstolarna underströk att föräldrarna fortfarande hade ett gemensamt ansvar för barnen oavsett att vårdnaden var ensam. Det innebar att föräldrarna aktivt skulle utbyta information om barnen och deras skolgång och aktiviteter etc.

 

Svea hovrätts dom i mål T 2237–07

Parterna hade separerat strax innan den gemensamma dotterns födelse. Modern hade barnets boende och fadern hade umgängesrätt med flickan. I tingsrätten yrkade fadern växelvis boende och modern ensam vårdnad. Flickan hade Aspergers syndrom. Både tingsrätten och hovrätten ansåg att det var mycket för barnet, bland annat utifrån hennes problemsituation, att både föräldrarna var aktiva för att hjälpa henne. Parterna hade visat att de hade förmåga att ha kontakt med varandra och hjälpas åt i frågor som rörde barnet. Således beslutades om gemensam vårdnad.

 

Svea hovrätts dom i mål T 141–08

Parterna hade varit gifta och hade en gemensam son. Fadern yrkade ensam vårdnad eller i vart fall boendet om sonen. Modern yrkade för gemensam vårdnad och växelvis boende. Fadern hade dömts för misshandel av modern och ansåg att de fortfarande var gifta. När modern hade träffat manliga bekanta hade fadern inte tillåtit henne att träffa barnet. Tingsrätten och hovrätten beslutade om gemensam vårdnad eftersom modern inte hade yrkat ensam vårdnad men tillade att fadern var oresonlig och hade ett kontrollbehov.

 

Svea hovrätts dom i mål T 5336–07

Parterna hade tidigare levt tillsammans och hade två barn. Modern yrkade ensam vårdnad om barnen medan fadern ville fortsätta den gemensamma vårdnaden men accepterade barnens boende hos modern. Modern hade uppgett att fadern misshandlade henne och barnen. Fadern hade polisanmälts fyra gånger och dömts för grovt rån. Tingsrätten ansåg att parterna var ense i boendefrågan och beslutade om gemensam vårdnad. Hovrätten ansåg att det fanns en djupgående konflikt mellan parterna som tog sig i uttryck i att de inte har kontakt med varandra annat än genom sms. Parterna saknade såväl vilja som förmåga att lösa konflikten. Det fanns således inte förutsättningar för gemensam vårdnad och modern tillerkändes ensam vårdnad.

 

Svea hovrätts dom i mål T 4578–07

Parterna hade tidigare bott tillsammans och hade en gemensam son. Fadern ville att den gemensamma vårdnaden skulle bestå och att sonen skulle bo växelvis hos föräldrarna. I andra hand yrkade fadern ensam vårdnad. Modern yrkade ensam vårdnad. Tingsrätten bedömde båda parterna lämpliga som vårdnadshavare och beslutade om gemensam vårdnad. Hovrätten fastställde tingsrättens dom men anförde att det fanns en tydlig konflikt mellan parterna. Förutsättningarna för en konstruktiv dialog var begränsade men umgänget hade ändock fungerat. Sonen var fortfarande ung och det ansågs finnas förutsättningar för ett fungerande umgänge i framtiden.

 

Svea hovrätts dom i mål T 9290–07

Parterna hade en gemensam dotter som ville bo hos modern. Båda föräldrarna hade alkoholproblem och en konfliktfylld relation. Fadern var dömd för misshandel av modern och de hade ingen direkt kontakt med varandra annat än genom sms och e-post. Tingsrätten tillerkände modern ensam vårdnad. Hovrätten ansåg att föräldrarna hade kunnat enas i vissa frågor efter tingsrättens dom. Det fanns dock inte förutsättningar för ett fungerande samarbete rörande flickan. Utredningen i målet förklarande båda föräldrarna lämpliga som vårdnadshavare men att modern var den som borde tillerkännas vårdnaden. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut.

 

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom i mål T 1386–06

Parterna hade en gemensam dotter. Modern var tidigare missbrukare och prostituerad. Fadern hade varit hennes kund men ansågs i övrigt som skötsam. Tingsrätten anförde att det inte fanns något samarbete mellan parterna. Deras samarbete försvårades av att det förelåg en betydande ojämlikhet mellan dem. Konflikten ansågs så svår och djup att det var omöjligt för dem att samarbeta i frågor gällande flickan. Eftersom det fanns anledning att anta att fadern skulle utesluta modern om han anförtroddes med ensam vårdnad tillerkände tingsrätten modern ensam vårdnad. Hovrätten ansåg att modern var den förälder som bästa kunde sörja för att flickan skulle få en nära och god kontakt med den andra föräldern. Hon ansågs även, trots den instabilitet som fanns i hennes tillvaro, som en lämplig vårdnadshavare. Vårdnaden tillerkändes således till modern.

 

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom i mål T 1775–06

Parterna hade tidigare bott tillsammans och hade två gemensamma söner. Modern yrkade ensam vårdnad medan fadern ville att den gemensamma vårdnaden skulle bestå. Det rådde en svår konflikt och parterna kunde inte samarbeta med varandra. Fadern hade dömts för misshandel av modern. Hovrätten anförde att man inte kan tvinga endera eller båda föräldrarna till ett samarbete kring barnen. När barnen tillförsäkras ett rikligt umgänge med den förälder de inte bor tillsammans med och så länge samarbetssvårigheterna inte märkbart äventyrar barnens välbefinnande måste man acceptera att mellan föräldrarna kan finnas motsättningar. Det är ingen lösning att, mot den ena förälderns uttalade önskan, i en sådan situation meddela beslut om gemensam vårdnad eftersom barnen riskerar att ta skada av en sådan ordning. Modern tillerkändes vårdnaden om barnen.

 

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom i mål T 761–07

Parterna hade en gemensam son som stått under moderns vårdnad sedan han föddes. Fadern yrkade gemensam vårdad i tingsrätten och anförde att det var modern som drev konflikten. Moden saknade allt förtroende för fadern och han tog inte till sig av informationen hon lämnade om sonen. Tingsrätten tillerkände modern ensam vårdnad. Hovrätten anförde att även om det fanns brister i föräldrarnas samarbete ansågs de hittat former för att kunna ha kontakt med varandra. Båda parterna ansågs lämpliga som vårdnadshavare och konflikten kunde inte anses så svår och djupgående att de inte kunde samarbeta kring barnet. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och beslutade om gemensam vårdnad.

 

Hovrättens för Västra Sverige dom i mål T 2881–06

Föräldrarna hade tidigare bott tillsammans och hade en gemensam dotter. Modern och dottern hade lämnat hemmet och bodde sedan dess på hemlig adress. Modern hade anmält fadern för misshandel och olaga hot. Modern yrkade ensam vårdnad och fadern gemensam vårdnad men accepterade barnets boende hos modern. Tingsrätten och hovrätten ansåg att moderns kroppsspråk i rätten visade att hon var rädd för fadern. Domstolarna bedömde hennes uppgifter om våld som tillförlitliga. Rädslan och den svåra och djupa konflikten ansågs göra det omöjligt för parterna att samarbeta rörande frågor om barnet. På grund av det tillerkändes modern ensam vårdnad.

 

Hovrättens för Västra Sverige dom i mål T 2863–08

I målet förekom påståenden om våld, hot och samarbetsproblem. Modern hade sedan en tid skyddat boende och hade stått för omvårdnaden av parternas gemensamma son. I tingsrätten och hovrätten anförtroddes modern vårdnaden om pojken på grund av kontinuitetsprincipen. Hovrätten erinrade modern om hennes ansvar som vårdnadshavare att främja en nära och god kontakt mellan fadern och barnet samt att om umgänget försvåras skulle det kunna föranleda att vårdnadsfrågan bedöms annorlunda om fadern skulle begära en ny prövning.

 

Svea Hovrätts dom i mål T 6026–08

Parterna hade tillsammans två barn varav ett barn hade diagnosen autism. Föräldrarna hade inte något fungerande samarbete och flera handgripliga bråk mellan dem hade lett till flera anmälningar till socialtjänsten. I tingsrätten motsatte sig modern gemensam vårdnad. Tingsrätten tillerkände fadern ensam vårdnad. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut med motivering av att det fanns ett särskilt behov vad gällde barnet med autism för vårdnadshavaren att löpande ha kontakt med myndigheter, sjukvård och skola samt fatta beslut om olika åtgärder för att tillförsäkra barnets bästa. Risken ansågs därmed uppenbar att vid ett förordnande om gemensam vårdnad att parternas samarbetsproblem skulle vara negativt för barnet. Även det andra barnet ansågs kunna drabbas av föräldrarnas konflikt vid gemensam vårdnad.

 

Svea hovrätts dom den 15 april 2010 i mål T 298–10

Parterna i målet kunde inte samarbeta krig de tre gemensamma barnen. Trots att moderns föräldraförmåga ifrågasattes i hovrätten tillerkände domstolen modern ensam vårdnad. Orsaken var att det inte ansågs förenligt med barnens bästa att överflytta vårdnaden till fadern. Fadern hade inte träffat barnen på ett år och hade för avsikt att byta barnens skola. Förändringen ansågs bli för stor för barnen som även uttryckte rädsla för fadern.

 

Svea hovrätts dom den 15 december 2010 i mål T 4803–10

I målet fann tingsrätten att parterna, som hade ett gemensamt barn, hade en svår och djupgående konflikt. Tingsrätten anförde att även om konflikten inte omöjliggjorde ett samarbete kring barnet ska gemensam vårdnad inte schablonmässigt beslutas med tanke på barnets bästa. Tingsrätten anförtrodde således vårdnaden till modern. Hovrätten fann trots att parterna inte samtalar med varandra lyckas de ändock att lösa de flesta praktiska frågorna om vårdnaden. Domstolen ansåg även att det konflikt som förelåg mellan parterna rörde deras inbördes relation och ansåg att relationen skulle bli bättre med tiden. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och förordnade om gemensam vårdnad.

 

Svea hovrätts dom den 14 januari 2011 i mål T 4217–10

Parterna i målet hade tillsammans en tolvårig och en trettonårig dotter. Flickorna hade flyttat runt sedan fadern dömts för våldtäkt. Faderns brorson hade blivit dömd för sexuella övergrepp mot den äldre dottern. Modern yrkade ensam vårdad om flickorna. I tingsrätten fanns modern bristande i sin förmåga att ta ett nödvändigt vuxenansvar och att det inte fanns risk att flickorna skulle fara illa hos fadern. Tingsrätten anförtrodde vårdnaden åt fadern och modern fick rätt till umgänge med flickorna. I hovrätten träffade parterna en överenskommelse om den äldre flickan som skulle stå under gemensam vårdnad och ha sitt stadigvarande boende hos modern. Hovrätten fann överenskommelsen vara till barnets bästa och fastställde den. Gällande den yngre flickan fastställde hovrätten tingsrättens dom om ensam vårdnad för fadern.

 

Svea hovrätts dom den 12 september 2011 i mål T 3996–11

Sedan parterna i målet separerat hade parterna gemensam vårdnad om deras gemensamma dotter som enligt överenskommelse bodde växelvis hos föräldrarna. Båda parterna yrkade ensam vårdnad i tingsrätten. Parterna hade mycket svårt att kommunicera och ansågs ha en svår och djupgående konflikt. Domstolen ansåg att båda föräldrarna var lämpliga som vårdnadshavare men lade vikt vid att fadern hade bättre möjligheter att ordna en stabil vardagstillvaro för flickan. Fadern tillerkändes ensam vårdnad. Hovrätten fastställde tingsrättens dom på grund av vad tingsrätten anfört och att fadern ansågs kunna bidra till att umgänget mellan flickan och modern skulle fungera.

 

Svea hovrätts dom den 26 september 2011 i mål T 8195–10

Parterna som tidigare varit gifta hade tre gemensamma barn. Parterna hade gemensam vårdnad om barnen som bodde växelvis hos föräldrarna. Modern yrkade att ett av barnen skulle stå under hennes vårdad ensam. Tingsrätten fann att vårdnaden skulle fortsätta vara gemensam. Hovrätten fann dock att parternas samarbetsproblem var av sådan grad att gemensam vårdnad inte var till barnets bästa. Föräldrarna hade ingen kontakt och hyste stor misstro till varandra. På grund av detta anförtrodde hovrätten modern med ensam vårdnad och flickans stadigvarande boende.

 

Hovrättens för Övre Norrland dom den 31 oktober 2011 i mål T 1048–10

I målet fann hovrätten att båda föräldrarna var lämpliga som vårdnadshavare. Det rådde dock konflikt mellan föräldrarna som inte kunde komma överens om barnets pass och skolgång. Hovrätten ansåg att ett upphörande av den gemensamma vårdnaden skulle förbättra barnets situation. Modern ansågs vara det som bäst kunde tillgodose barnets behov av kontakt med den andra föräldern och anförtroddes således vårdnaden om barnet.

 

Svea hovrätts dom den 14 oktober 2011 i mål T 4406–11

Parterna hade en gemensam dotter som hade haft sitt stadigvarande boende hos modern sedan föräldrarnas separation. Modern yrkade ensam vårdnad och angav att parterna hade stora svårigheter att kommunicera och att stöd krävdes vid hämtning och lämningen eftersom hon inte ville träffa fadern ensam. Fadern medgav flickans stadigvarande boende hos modern men bestred ensam vårdnad för modern. Både tingsrätten och hovrätten ansåg att fadern inte var olämplig som vårdnadshavare och att flickan tycktes må bra. Således förordnades om gemensamvårdnad.

 

Göta hovrätts dom den 1 november 2011 i mål T 569–11

Parterna hade tillsammans två barn. I tingsrätten yrkade modern ensam vårdnad om barnen, uppgav att fadern hade varit våldsam mot henne och att fadern inte hade en bostad i Sverige. Fadern bestred ensam vårdnad för modern men accepterade att barnen skulle ha sitt stadigvarande boende hos modern. Tingsrätten ansåg att modern inte gjort gällande att något våld hade förekommit och lämnade det utanför bedömningen. Tingsrätten förordnade om villkorad umgängesrätt för fadern som skulle behöva köpa en bostad i staden modern bodde. Hovrätten ändrade tingsrättens beslut och avlägsnade villkoret för umgänget.

 

Göta hovrätts dom den 21 november 2011 i mål T 1646–11

I målet fann tingsrätten att den gemensamma vårdnaden om barnet skulle bestå för parterna. Fadern hade misshandlat, olaga hotat och ofredat modern. Hovrätten ansåg att de brott fadern utsatt modern för och den oro och rädsla modern kände inför gemensam vårdnad inte var det bästa för barnet. Modern tillerkändes ensam vårdnad.

 

Hovrättens för Västra Sverige dom den 30 januari 2012 i mål T 3639–11

I målet saknades förutsättningar för gemensam vårdnad enligt hovrätten. Det hade förekommit starka motsättningar mellan föräldrarna som påverkade den gemensamma sonen och dottern negativt. Hovrätten ansåg att det saknades förutsättningar för gemensam vårdnad och att sonen påverkats av fadern att inte vilja prata med eller träffa modern. Det talade emot faderns lämplighet som vårdnadshavare. Vårdnaden om dottern anförtroddes således åt modern. Flickan befarades påverkas av faderns negativa syn av modern men vid avvägning ansågs hennes behov av umgänge med fadern och brodern väga tyngre. Fadern fick rätt till umgänge med dottern.

 

Göta hovrätts dom den 8 februari 2012 i mål 2711–11

Parterna i målet hade gemensamma barn. Efter parternas separation flyttade modern med barnen och höll dem gömda från fadern. I tingsrätten fick modern interimistiskt ensam vårdnad om barnen. Hovrätten fann att fadern hade uppträtt burdust och varit hårdhänt mot barnen i olika vardagliga situationer samt att barnen blivit skrämda och känt sig kränkta av hans uppträdande. En oenig hovrätt anförtrodde modern med ensam vårdnad om barnen.

 

Svea hovrätts beslut den 27 september 2012 i mål T 10094–11

I målet var fråga om vårdnad och umgänge om parternas gemensamma barn. Fadern uppgav att modern vägrat att låta honom träffa barnet medan modern uppgav att fadern efter förlossningen hotat att föra flickan ur landet varför hon och barnet bland annat beviljats skyddade personuppgifter. Tingsrätten ansåg moderns anklagelser grundlösa och att hon hindrat alla former av umgänge mellan barnet och fadern. Fadern anförtroddes således vårdnaden om barnet. Hovrätten ansåg att modern allvarligt brustit i sitt ansvar som vårdnadshavare och att hennes påståenden om fadern saknade grund. Eftersom modern uppgivit att det var omöjligt att samarbeta med fadern ansågs gemensam vårdnad utesluten. Med anledning av att dottern, som blivit sex år gammal, och fadern talade inte samma språk och aldrig bott tillsammans anförtrodde hovrätten vårdnaden åt modern.

 

Svea hovrätts dom den 23 oktober 2012 i mål T 6722–11

Efter separation mellan parterna hade de gemensam vårdnad om deras barn. Båda parter yrkade i tingsrätten om ensam vårdnad. Tingsrätten ansåg att modern skulle anförtros ensam vårdnad med anledning av parternas konstanta konflikter som gick ut över flickan. Enligt hovrätten kunde föräldrarna lösa frågor som rört dottern och de motsättningar som existerade inte var beroende av vem som hade vårdnaden. Hovrätten anförde att parternas situation inte var sådan att gemensam vårdnad var oförenlig med barnets bästa. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och förordnade om gemensam vårdnad.

 

Göta hovrätts dom den 23 januari 2013 i mål T 1182–12

Tingsrätten beslutade genom dom om gemensam vårdnad om parternas gemensamma dotter. Barnet skulle ha sitt stadigvarande hos fadern och modern fick rätt till umgänge med flickan. Fadern överklagade och yrkade ensam vårdnad. Parterna kom till en överenskommelse angående umgänget som hovrätten konstaterade var till barnets bästa och förordnade om. Moderns ideliga återfall i drogmissbruk ifrågasatte hennes lämplighet som vårdnadshavare. Parterna hade dock kunnat samarbeta rörande dottern och hovrätten ansåg att gemensam vårdnad skulle främja förhållandet mellan flickan och hennes föräldrar. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut i vårdnadsfrågan.

 

Svea hovrätts dom den 31 januari 2013 i mål T 5713–12

Vårdnaden om parternas gemensamma barn överflyttades i hovrätten från modern till fadern. Modern hade sedan tingsrättens dom ändrat sonens folkbokföring, ensidigt sagt upp barnets förskoleplats och flyttat tillsammans med barnet till annan ort. Hovrätten fann att parterna hyste stor misstro till varandra och att de inte kunde komma överens om praktiska frågor som rörde barnet. Båda föräldrarna hade brustit i sitt ansvar att verka för att barnet får en nära och god relation med den andra föräldern. Fadern ansågs bäst kunna tillgodose barnet med en trygg miljö och vårdnaden anförtroddes därför honom ensam.

 

Hovrättens för Västra Sverige dom den 7 februari 2013 i mål T 4964–11

I målet förordnade tingsrätten att vårdnaden om parternas gemensamma barn skulle anförtros åt modern ensam. Fadern yrkade gemensam vårdnad och att sonen skulle ha sitt stadigvarande boende hos modern. Pojken hade sökt kontakt med fadern men uppfattade samtidigt fadern som hårdhänt och hade velat ha garantier för att sådan behandling inte skulle upprepas. Fadern hade villkorat sitt umgänge med pojken vilket ansågs svårförenligt med hans påstående om att han ville utveckla relationen till sonen. Fadern ansågs även ovillig att samarbeta med modern gällande frågor som rörde pojken. Sammantaget fann hovrätten att det var bäst för barnet att modern fortsatte vara ensam vårdnadshavare.

 

Svea hovrätts dom den 13 mars 2013 i mål T 5852–12

Efter äktenskapsskillnad mellan parterna väckte modern talan om ensam vårdnad om de gemensamma tvillingdöttrarna. Tingsrätten fann att parterna varit i konflikt under längre tid och att fadern anklagades för sexuella överskridande beteende mot flickorna. Samarbetsproblemen var av sådan art att gemensam vårdnad inte var bästa för barnen. På grund av att modern haft det huvudsakliga ansvaret för barnens omvårdnad tillerkändes hon ensam vårdnad om barnen. Efter överklagan fann hovrätten att barnens växelvisa boende fungerat bra och att parternas samarbetssvårigheter inte var sådana att de uteslöt gemensam vårdnad. Hovrätten förordnade således om gemensam vårdnad.

 

Göta hovrätts dom den 8 april 2013 i mål T 3532–12

Parterna i målet hade en gemensam son. Modern väckte talan vid tingsrätten och uppgav att föräldrarnas relation präglades av ständig konflikt. Den då snart nioåriga pojken, som var under utredning för autism, konstaterades ha ett stort behov av nära kontakt med båda föräldrarna. Tingsrätten förordnade om gemensam vårdnad eftersom relationen ansågs bli bättre framöver. Modern överklagade och hovrätten fann att parterna inte hade någon kontakt med varandra och inte verkade intresserade av det. Hovrätten fann att parterna kunde få sin kommunikation kring pojken att fungera på ett bra sätt och fastställde med bakgrund av detta tingsrättens dom.

 

Svea hovrätts dom den 6 maj 2013 i mål T 4557–12

Parterna, som separerat genom äktenskapsskillnad, hade en gemensam elvaårig son. Fadern yrkade ensam vårdnad efter betydande samarbetssvårigheter och anklagade modern för misshandel av sonen. Modern nekade till anklagelsen med accepterade att pojken skulle bo hos fadern. På grund av risken för att sonens relation med modern skulle försämras vid ensam vårdnad förordnade tingsrätten om gemensam vårdnad. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut och fadern överklagade till HD som inte meddelade prövningstillstånd.

 

Göta hovrätts dom den 17 maj 2013 i mål T 3083–12

Efter separation hade vårdnaden om parternas gemensamma söner förordnats som gemensam. Båda parterna yrkade i tingsrätten om ensam vårdnad. Oberoende av parternas samarbetsproblem bedömde tingsrätten att vårdnaden skulle fortsätta att vara gemensam. Efter överklagan anförde hovrätten att de meningsskiljaktigheter som fanns mellan föräldrarna var visserligen påtagliga när det gällde förhållandet mellan dem. Det hade emellertid inte framkommit annat än att i förhållande till barnen var och en av dem hade en vilja att tillgodose barnens behov av omvårdnad, trygghet och god fostran. Mot den bakgrunden framstod det som att motsättningarna trots allt var av sådan beskaffenhet att det var fullt möjligt för dem att överbrygga motsättningarna och på sikt skapa ett fungerande samarbete i frågor som rörde vårdnaden om deras barn. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut.

 

Svea hovrätts dom den 11 juni 2013 i mål T 10921–12

Parterna i målet kommunicerade endast via sms och e-post, samarbetade inte och modern var rädd för fadern. Tingsrätten ansåg att parterna inte kunde ha gemensam vårdnad om deras gemensamma barn. Eftersom fadern var föremål för en förundersökning om misshandel av modern ansågs modern som bättre lämpad som vårdnadshavare. Fadern medgavs umgängesrätt med barnen. Vid hovrättens prövning var fadern friad från misstankar om misshandel och hovrätten fann inget som talade för att fadern skulle vara olämplig som vårdnadshavare. Hovrätten ansåg inte heller att parternas samarbetssvårigheter var sådana att det var uteslutet med gemensam vårdnad. Hovrätten förordnade om gemensam vårdnad. Modern överklagade men HD meddelade inte prövningstillstånd.

 

Göta hovrätts dom den 8 juli 2013 i mål T 537–13

De tidigare gifta parterna hade två gemensamma barn som modern efter äktenskapsskillnad tog med sig till annan ort. Fadern yrkade att barnen skulle ha sitt stadigvarande boende hos honom. Tingsrätten förordnade att pojken skulle bo hos fadern och flickan hos modern. Fadern väckte sedan talan i tingsrätten och yrkade att vårdnaden skulle vara gemensam, att sonen skulle fortsätta ha sitt stadigvarande boende hos honom och att dottern skulle få rätt till umgänge med honom. Tingsrätten fann att det inte fanns förutsättningar för gemensam vårdnad och fastställde tingsrättens dom med beaktande av kontinuitetsprincipen.

 

Svea hovrätts dom den 26 september 2013 i mål T 486–13

I dom hade tingsrätten förordnat att vårdnaden om parternas dotter skulle vara gemensam. Fadern överklagade domen och yrkade att vårdnaden skulle tillkomma honom ensam. Hovrätten ansåg att även om samarbetet mellan föräldrarna inte var särskilt välfungerande så fanns det anledning att anta att detta skulle förbättras så snart parterna genom hovrättens dom fått fastställt vad som skulle gälla i fråga om vårdnad och umgänge. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

 

Svea hovrätts dom den 3 december 2013 i mål T 3891–13

Parterna hade tillsammans två barn tillsammans. Efter äktenskapsskillnad hade barnen bott hos modern som yrkade att hon skulle tillerkännas ensam vårdnad om barnen på grund av faderns samarbetssvårigheter. Fadern ansåg att samarbetet inte fungerade eftersom han inte fick tillräcklig information om barnen. Tingsrätten och hovrätten ansåg att det inte var bevisat att samarbetssvårigheterna varit så svåra och djupgående att ensam vårdnad skulle förordnas. Hovrätten fastställde tingsrättens dom och vårdnaden förblev gemensam.

 

Svea hovrätts dom den 13 december 2013 i mål T 9543–12

Tvist hade uppstått mellan parterna gällande vårdnad och umgänge om deras gemensamma dotter. Modern hade anförtrotts vårdnaden om barnet i en tidigare dom som grundats på en överenskommelse. I tingsrätten yrkade modern om inskränkt umgänge mellan fadern och flickan medan fadern yrkade att han skulle tillerkännas ensam vårdnad. Tingsrätten biföll moderns yrkande eftersom det ansågs finnas en risk att flickan for illa hos fadern som överklagade. Hovrätten ansåg att det inte hade framkommit några uppgifter som tydde på att förhållandet mellan fadern och dottern skulle onormalt och att det var svårförståeligt att modern tidigare träffade en överenskommelse med fadern om hon var övertygad att dottern skulle utsättas för fysiskt våld eller psykiska övergrepp av honom. Eftersom hovrätten ansåg att det inte förelåg en risk för att flickan skulle fara illa hos mannen och att modern inte framstått som lika samarbetsvillig som fadern tillerkände hovrätten fadern ensam vårdnad.

 

Svea hovrätts dom den 20 december 2013 i mål T 4184–13

Båda parterna hade uppgivit att den andre föräldern var olämplig som vårdnadshavare och yrkade för ensam vårdnad om deras gemensamma barn. Tingsrätten beslutade om gemensam vårdnad. Hovrätten fastställde tingsrättens dom och tillade att det av utredningen i målet framgick att båda föräldrarna skötte sina åtaganden på fullgott sätt och de samarbetssvårigheter som modern argumenterat kring utgjorde inte skäl att ändra tingsrätten dom.

 

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 10 februari 2014 i mål T 1986–13

I målet ogillade tingsrätten faderns yrkande om ensam vårdnad av parternas gemensamma barn. Hovrätten ansåg inte heller att moderns missbruksproblem utgjorde tillräckliga skäl för att hon ska ses som en olämplig vårdnadshavare. Emellertid fann hovrätten att föräldrarnas samarbetsproblem utgjorde grund för att gemensam vårdnad inte var den bästa lösningen. Kommunikationen mellan föräldrarna gick via socialtjänsten. Föräldrarnas konflikter rörde deras olika uppfattningar kring barnens klädsel och mammans kritik mot pappans föräldraförmåga. Motsättningarna drabbade barnen på̊ ett mycket negativt sätt.

 

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 27 mars 2014 i mål T 2472–13

I tvist rörande vårdnad yrkade modern ensam vårdnad om parternas gemensamma barn. På grund av hur fadern behandlat henne under deras förhållande kunde hon inte samarbeta med honom. Modern hade skyddat boende och hemligt telefonnummer. Fadern uppgav att han var villig att samarbeta med modern men erfor att hon skulle utesluta honom ur barnens liv om hon erhöll ensam vårdnad. Tingsrätten ansåg att problemen inte var tillräckligt för att upplösa den gemensamma vårdnaden och att det var till barnens bästa att ha en nära kontakt med båda föräldrarna. Hovrätten ansåg emellertid att bristen på samarbete mellan parterna var total och att det inte förekom något som tydde på att problemen var övergående. Hovrätten tillerkände modern ensam vårdnad.

 

Svea hovrätts dom den 16 juni 2014 i mål T 11085–13

Parterna som tidigare varit gifta hade en gemensam dotter som modern yrkade ensam vårdnad om. Fadern bestred yrkandet. Modern hade levt med dottern i tio år medan fadern hade bott i USA där dottern besökt honom några veckor om året. Paret hade en ömsesidig misstro mot varandra och fadern hade varit passiv som vårdnadshavare. Tingsrätten tillerkände modern ensam vårdnad om dottern och fadern överklagade. Hovrätten ansåg att samarbetsproblemen inte var så pass svåra att föräldrarna inte skulle kunna komma överens om frågor rörande flickan och att en upplösning av den gemensamma vårdnaden skulle kunna medfört att dottern och mannen ytterligare fjärmades från varandra och bli problematisk om dottern befinner sig i USA och behöver en vårdnadshavare på plats. Hovrätten beslutade således om gemensam vårdnad.

 

Svea hovrätts dom den 19 juni 2014 i mål T 10772–13

Sedan tvist uppstått mellan parterna om vårdnaden av deras gemensamma barn tillerkändes modern ensam vårdnad i samband med äktenskapsskillnad. På grund av moderns missbruk hade barnen under en tid varit omhändertagna enligt LVU. Fadern yrkade i tingsrätten att han skulle anförtros med ensam vårdnad. Enligt tingsrätten hade modern aktivt motverkat umgänge mellan fadern och barnen men ansåg att ingen av parterna var olämpliga som vårdnadshavare. Med anledning av att gemensam vårdnad var den enda lösning för fadern att få insyn i barnens liv beslutade tingsrätten att vårdnaden skulle vara gemensam. Domen överklagades till hovrätten som anförde att parterna inte hade någon kontakt. Modern hade genom stödåtgärder möjliggjort trygghet för barnen och åtog sig att vid ensam vårdnad informera fadern om barnen. Hovrätten tillerkände på grund av detta modern ensam vårdnad.

 

Hovrättens för Västra Sveriges dom den 9 juli 2014 i mål T 4793–13

I mål om vårdnad om parternas gemensamma barn var tvist. Pojken bodde växelvis hos föräldrarna medan dottern bodde hos modern. I tingsrätten yrkade modern för ensam vårdnad om barnen och uppgav att parternas samarbetssvårigheter påverkade barnen negativt. Tingsrätten fann dock att den gemensamma vårdnaden skulle bestå. Hovrätten fastställde tingsrättens dom och tillade att båda föräldrarna visat sig delaktiga och måna om sina barns välbefinnande. Ett tecken på detta var bland annat att pappan gått med på att inte ha reglerat umgänge med dottern, utan att hon ska få bestämma när de ses. När barnen tidvis mått dåligt hade föräldrarna kunnat förbise sin konflikt för barnens bästa.

 

Hovrättens för Nedre Norrland dom den 11 juni 2014 i mål T 1292–13

Fadern yrkade i tingsrätten att parternas gemensamma son skulle ha sitt stadigvarande boende hos honom efter föräldrarnas separation. Tingsrätten ansåg av kontinuitetsskäl att det var bäst för pojken att fortsätta bo hos modern. Hovrätten ändrade tingsrättens dom eftersom kontinuitet inte ansågs ha en avgörande betydelse i målet eftersom fadern hade haft ett omfattande umgänge med fadern. Då fadern hade visat större vilja att samarbeta än modern ansåg hovrätten att det var till barnets bästa att fadern tillerkändes det stadigvarande boendet. Modern överklagade men HD meddelade inte prövningstillstånd.

 

Hovrättens för Västra Sverige dom den 6 oktober 2014 i mål T 2533–14

I tingsrätten yrkade fadern för gemensam vårdnad om parternas gemensamma dotter medan modern yrkade för fortsatt ensam vårdnad. Modern uppgav att fadern hade alkoholproblem, kränkte henne och att föräldrarna inte kunde samarbeta. Tingsrätten ansåg att modern inte kunde bevisa något om fadern och de problem parterna hade inte kunde utesluta gemensam vårdnad. Domstolen beslutade om gemensam vårdnad om flickan. Hovrätten konstaterade att det inte endast var modern utan även fadern som ansåg att det finns stora samarbetssvårigheter, vilket förstärktes av att han efter tingsrätten gjort en orosanmälan till socialen om dottern. Samarbetssvårigheterna mellan föräldrarna var även enligt hovrätten allvarliga, men ansågs inte hindra ett fungerande samarbete kring flickan i framtiden. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

 

Svea hovrätts dom den 9 december 2014 i mål T 4927–14

Parterna i målet hade två gemensamma barn och tvistade om vårdnaden om barnen. Fadern var från Storbritannien och modern från Bosnien men båda var fast bosatta i Sverige. Båda parter yrkade för ensam vårdnad om barnen. Modern uppgav att faderns samarbetssvårigheter var så pass djupa att gemensam vårdnad inte var möjlig. Till exempel motverkade fadern att barnen skulle få undervisning i bosniska. Fadern uppgav att modern inte lät honom ta med barnen på utlandssemester. Tingsrätten fann båda föräldrarna lämpliga som vårdnadshavare och beslutade om gemensam vårdnad. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens beslut och anförde att parterna var tvungna att sätta barnens bästa framför sina egna intressen i framtiden.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *