Värderingar som juridiskt argument – när barnets bästa får innehåll

I praktiken avgörs många vårdnadstvister inte av fakta ensamma, utan av hur rätten tolkar värden som trygghet, omsorg och stabilitet.
Det är här Jareborgs synsätt kan hjälpa även praktiserande jurister: att visa att juridiken måste förstås värdemässigt – inte bara formellt.

När en förälder söker ensam vårdnad kan det därför vara klokt att tydligt rama in argumentationen i värdetermer. Till exempel:

• Trygghet: “Barnet behöver en hemmiljö där rutiner och omsorg är konsekventa. Den andra förälderns instabilitet riskerar att skapa otrygghet.”

• Ansvar: “Jag tar ansvar för barnets behov även när samarbetet brister – det är barnets trygghet, inte min frustration, som styr mina beslut.”

• Omsorg: “Jag vill att barnet ska känna sig sett, förstått och skyddat – det är en form av omsorg som inte kan tvingas fram.”

Sådana formuleringar är inte bara emotionella – de visar att man förstår rättens värdegrund.
Domstolen förväntar sig nämligen inte juridiska paragrafer i ett föräldraförhör, utan en berättelse som speglar värderingarna bakom lagen.

När du talar om trygghet, ansvar och omsorg i konkreta termer – utan att angripa den andra föräldern – visar du domstolen att du handlar i linje med det yttersta värdet: barnets bästa.